Ståhls BlåMattias Ståhl är något så ovanligt som en ung svensk jazzvibrafonist. Att han dessutom spelar påfallande modern jazz gör honom än mer unik. På debutplattan "Dancing" tar han med den egna kvartetten Ståhls Blå till ett inte helt kartlagt område där beboprotad och fri jazz, atonal konstmusik och ja-vad-det-nu-är möts. Det är ett 360-gradigt anslag som kan göra musiken lika stökig som en lunch med Eric Dolphy och Ornette Coleman, vara småbullrig som i "Skavsår" eller sammetsmjuk som i "Solsång". Inte konstigt eftersom Mattias Ståhl är inspirerad av så vitt skilda namn som pianisterna Jan Johansson, Carla Bley och Keith Jarrett, vibrafonisterna Bobby Hutcherson, Gary Burton - och bland de nyare instrumentalisterna - Steve Nelson. Medlemmarna i Ståhls Blå, saxofonisten Joakim Milder, basisten Filip Augustsson och trumslagaren Thomas Strønen, spelar tätt och intensivt, glest och sprött, står lika gärna i för- som i bakgrunden. Genomgående lämnar de alltid tillräckligt med luft för tankarna att passera. Inte oväntat fick Mattias Ståhl motta 2002 års Jazzkatten som Årets nykomling. Men så spelar han också en sällsynt alert jazz med oemotståndligt frisk andedräkt!
|
|
Swedish Jazz Celebration 2003 arrageras av |